500 år senare är vi fortfarande rädda för att förlora den ”rena” svenskan. På 1500-talet var puristernas främsta skräck franska och latinska låneord, idag går Språkförsvaret hårt emot den globaliserande engelskan. Har Sverige och svenskan verkligen råd med denna purism? Hur väl kan vi fungera i dagens globaliserade värld utan att behärska engelskan? Är alla låneord av ondo?
Genom århundradena har olika språk haft olika hög prestige, just nu är vi inne i en period då engelskan har en hög prestige globalt sett. Det är därför inte så konstigt att svenskan får alltfler engelska låneord eller tar efter engelskans uttryck och idiom. Många i landet behärskar engelskan väl, den lärs ut i skolan och många företag kräver att deras anställda ska behärska engelska för att kunna samtal med kolleger runt om i världen.
Språkförsvaret menar att denna utveckling är av ondo och bör stävjas. De menar att svenskan som språk försvagas och riskerar att gå förlorad till förmån för engelskan. Låneord bör översättas till svenska motsvarigheter (trots att sådana inte alltid finns) och de ger en till och med en lista med förslag om vilka ord man istället bör använda, troligen högst ovetande om att många av dessa ord från början är allt annat än svenska.
Sverige har så gott som alltid varit flerspråkigt, finska, samiska, franska, danska och tyska är bara några exempel på språk som talats i Sverige. Under vissa tider har svenskan och tyskan varit så nära förbundna att de snarast har liknats vid två olika dialekter än två olika språk. Det kan därför tyckas historielöst att tro att svenskan denna gången skulle förfalla av låneord och språk med högre prestige när så hittills inte har hänt. Att svenskan skulle kunna förändras genom inflytandet av engelskan råder det ingen tvivel om men förändrats hade den gjort konstant ändå, inflytande eller ej. Språket ägs på många sätt av brukarna och ändras därefter, ord byter betydelse, får nya böjningar och lånas in från andra språk. Att då se att samma diskussion om språkets förfall förs nu, 500 år senare, gör att jag ställer mig frågan: Har vi inte kommit längre?
Skribent: Anna
3 kommentarer
Nikki
08 Mar 2016 14:37
Har vi inte kommit längre? Det är en bra fråga att diskutera eftersom att den går att vrida och vända på tycker jag.
Strävan efter purism och viljan att upprätthålla den uråldriga synen på språk som bundet till ett visst folk eller en viss nation hålls ständigt vid liv. Det är Språkförsvaret, som vi alla konstaterat, ett tydligt exempel på.
Ett annat exempel på styrkan i att hålla traditioner som delvis eller helt förlorat sin funktion och sitt syfte är hur vi undervisar inom ett visst ämne. Inom historia är det kronologiska epokstudiet där epokerna återberättas som åtskilda skeenden där händelser sker och strukturer upprätthålls utan någon koppling till varandra ett exempel på traditionellt upplägg som lever kvar än idag trots att det inte är kompatibelt med den nya läroplanen. Inom svenskämnet utgår vi på samma sätt ifrån en traditionell litterär kanon som systematiskt plöjs igenom utan vidare eftertanke och krav på funktion i klassrummet.
Men samtidigt ifrågasätter vi ju också den traditionalistiska språksynen så väl som de föråldrade metoder och innehåll som vi fortfarande använder oss av i undervisningen (självklart finns det dock situationer då dessa fortfarande fungerar). Jag tycker mig finna en viss prestige i att genom språket kritiskt kunna granska och ifrågasätta de attityder kring både språk och undervisning som finns att stöta på i samhället.
Felix Kryger
08 Mar 2016 17:47
Eftersom du anlägger ett historiskt perspektiv på svenskan där du nämner 500 år av förändring trots språknormering, språkpolitik och inte minst skiftande status bland språken svenskan lånat från, så föder det en tanke hos mig om hur svenskan hade sett ut om aktörer som Språkförsvaret just inte hade försökt "försvara" eller bevara språket. Har de språkkonservativa något egentligt inflytande? Hade vi levt i ett Sverige försatt i kommunikativt kaos om det inte funnits hårt satta regler över hur svenska språket bör se ut och användas?
Sofia B
08 Mar 2016 21:19
Historielöst är ett ord som även cirkulerat runt i min skalle efter att jag kollade runt på språkförsvarets hemsida. Och apropå det slog det mig att det ju är mycket märkligt att organisationen verkar fullt medvetna om våra minoritetsspråk och dess historia men ändå tar sig rätten att föreslå statusplanering i form av en språklag som sätter svenska språket högre i statushierarkin... Det är kanske långsökt? Men jag undrar vad som skulle hända med minoritetsspråken om språkförsvaret fick sin vilja igenom? Jag skulle i alla fall vilja påstå att dessa språk är långt mer hotade än svenskan!
Kommentera