Inledningsvis upptäcker jag språkförsvarets tydliga föreställning om att det svenska språket är hotat av engelskans snabba framväxt som ett världsspråk. Detta blir tydligt när jag läser frågan ”Går det att förhindra att engelskan kommer att bli ett allenarådande världsspråk i framtiden?”. Språkförsvaret beskriver att det sker domänförluster, alltså att det svenska språket får en lägre status och samtidigt mindre prestige inom vissa områden, t.ex. universitet, där engelskan får en högre status. En uppfattning kan vara att ju fler brukare ett språk har desto högre status får språket ur er globalt perspektiv. Däremot skulle jag vilja påstå att oavsett vilka språk man behärskar, oberoende av vilken status språket har, är det mer eller mindre en tillgång.
Organisationens språksyn verkar präglas av ett tankesätt om att förändringar i språket är lika med språkligt förfall. De verkar ha en idé om ett puristiskt språk som behöver vidmakthålla en hög status, samtidigt som de menar att språket utvecklas av de som använder språket. Svenska språket får ständigt nya brukare och att språket influeras av inte minst engelskan är ofrånkomligt, därför blir det svårt att sträva efter en puristisk utveckling av språket. Om man betraktar språkliga förändringar ur ett historiskt perspektiv har svenska språket ständigt influerats av andra språk utan att ha utrotats.
/Sofie F
