Under en föreläsning förra veckan pratade vi om att vår idé om språk bygger på att det finns olika nationalstater där gränsen mellan olika språk och folk är tydlig. För mig är Språkförslagets resonemang och förslag till språklag ett tydligt exempel på just detta. Även om Språkförslaget främst syftar till att försvara svenskan gentemot engelskan, som de menar hotar det svenska språket, finns det många formuleringar som jag finner problematiska.

”Den språkliga mångfalden i världen har ett värde i sig. Språket skänker identitet åt individen och innebär en brygga bakåt till familjen, släkten, traditionen och historien.”

Detta citat går att finna som svar på frågan om på vilket sätt ett språk har ett egenvärde. Dock blir svaret problematiskt då Språkförsvaret samtidigt menar att migranter så småningom förlorar sitt eget språk och assimileras med det svenska samhället och språket. Så migranters språkliga identitet och koppling till den egna historien är inte lika viktig som den svenska? Istället för att kunna identifiera sig med två eller flera språkliga kulturer så ska några ges upp till förmån för en annan, nationell identitet. Språkrådet menar att deras resonemang inte är osunt nationalistiska utan hänvisar istället till en harmlös nationalism. Jag ställer mig dock tveksam till både att det överhuvudtaget finns en harmlös nationalism som i längden inte leder till förtryck och en tydligare uppdelning i ett ”vi” och ett ”de andra” samt till att Språkförsvarets inställning inte skulle vara osunt nationalistiska. Dessutom blir deras resonemang motsägande. De skriver att;

”När vi försvarar svenskan, försvarar vi också andra språks fortbestånd, därför att vi vet att detta berikar världen. En utveckling mot ett enda internationellt språk utarmar både tänkande och historiesyn – världen blir motsatsen till mångkulturell.”

Så ett enda internationellt språk, i det här fallet engelskan, utarmar både tänkande och historiesyn men det gäller inte för ett enda nationellt språk? Jag tror å ena sidan inte att språkvård som på detta sätt diskuterar ett språks status i förhållande till andra språk är givande i ett samhälle som i mångt och mycket är en del av en värld som ständigt blir allt mer globaliserad. Å andra sidan tror jag att den statusplanering som Språkrådet formulerar erbjuder en inblick i några av de språkliga attityder som finns i samhället. Att vara medveten om andra människors, politikens och samhällets inställningar till språk och språklig mångfald tror jag även bidrar till en ökad medvetenhet kring och ifrågasättande av våra egna språkliga attityder. Kanske kan en öppen diskussion leda till att idén om språk går från att bygga på uppdelningen i nationer och olika folk till att istället handla om kommunikation, samhörighet och identitet som sträcker sig över hela världen oberoende av nationsgränser?
 
Nikki

5 kommentarer

Sofie F

08 Mar 2016 14:31

Språkförsvaret för en del paradoxala resonemang precis som du uppmärksammar i ditt inlägg. Jag håller med om att deras statusplanering ger en inblick i de språkliga attityder som finns i samhället men att språk i förhållande till identitet glöms bort. Deras språkideologi medför ett snävt erkännande av modersmålsutvecklingens värde. Precis som du skriver bör språk istället handla om kommunikation, samhörighet och identitet. Modersmålsundervisningen i skolor idag är ett ämne som har stor betydelse för elevernas fortsatta lärande och språkutveckling i andra språk. Jag tycker att det saknas ett viktigt uppmuntrande av mångspråkighet i skolorna. Det behövs ett förtydligande för eleverna vilka möjligheter som skapas vid tillägnandet av ett språk.

Anna

08 Mar 2016 15:52

Och när vi ändå är inne på just modersmålsundervisning och rätten till språklig identitet så är det precis, som Sofie säger, så att de elever som får undervisning på sitt modersmål också utvecklar sina kunskaper inom andra språk. Min är då borde inte detta fungera på andra hållet också? Genom att lära sig andra språk i skolan, så som till exempel engelska så kanske man stöter på ord och fraser i översättning som man själv inte använder i svenskan.

På så sätt kan ju såväl ens ordförråd som ens metaspråk på svenska snarare gynnas av inlärningen av andra språk. Utan att utarma svenskan som språk.

Felix Kryger

08 Mar 2016 17:41

Du nämner statusplanering, vilket är väldigt intressant om man ser till Sverige som en IT-nation i framkant med stora exporter så som Spotify, Minecraft och Skype. Dessa program fungerar på en internationell marknad just för att de är kommunikativt överskridande på ett eller annat sätt - Spotify hanterar musik på åtskilliga språk, Minecraft är ett spel utan vidare krångliga instruktioner eller ens en berättelse man måste kunna ett språk för att ta till sig, och Skype möjlig. Jag tycker att det är intressant att Sverige är en global IT-aktör inte på grund av sitt språk, utan just för att de är en nation som förstår vikten av effektiv kommunikation och öppenhet.

Felix Kryger

08 Mar 2016 17:42

Jaha, där försvann lite text. Jag menade "och Skype möjliggör kommunikaton på alla möjliga språk".

Björn

14 Jan 2017 16:47

Varför knycker ni (näst intill) Språkförsvarets webbadress ?
Vad är "Språkförslaget" ?

Kommentera

Publiceras ej